Datum: 27 - 31 juli
Ridbara dagar: 3 slut 5
Vind: 0 - 18 knutar
Man, vattnet är friskt!
Det är min tanke när jag blir nedsänkt i det bräckta vattnet på södra sidan av näset som markerar Skånes västligaste punkt, eller Skåne som det heter här.
Återigen har jag tagit mig till Sverige för det årliga Feelgood-lägret. Det har varit två års uppehåll och vi är hungriga på att åka tillsammans. Komma ikapp. Kanske till och med ventilera.
Det är dock roligt. Senast var 2019, men så fort jag träffar Björn och Jonas känns det som att vårt senaste möte var förra månaden. Vi har trots allt gjort det här i tio år nu. Vi har känt varandra i 20. Det är inte konstigt att många av våra diskussioner dras mot livsvägar, val av stor omfattning, livsoptimering och liknande.
Bara tre medelålders män som försöker komma på det. Med en och annan reminiscens av våra uni-dagar. Naturligtvis.
anländer
Jag gillar att flyga. Jag tycker om att utmana mig själv att packa så lite som möjligt (och alltid ta fel på för mycket). Jag tycker om att plocka fram en flaska sprit till min värd. Jag brukar plocka rom eller whisky. Romutbudet är ganska skit på Gatwick nuförtiden. Jag plockar en flaska whisky från Speyside okänd för mig. Tamnavulin heter det och jag har tur. Jag kommer senare att få reda på att vi gillar det.
Jonas har flyttat till Svedala. Kan du komma på något mer svenskt namn på en plats? Han hämtar mig på stationen, som egentligen bara är en perrong. Folk kliver av tåget och går mot slutet av perrongen bara för att försvinna in i natten. Jag följer med och inser att det finns en spårkorsning i slutet av perrongen. Jonas väntar på andra sidan.
Vi småpratar en stund i köket i hans lägenhet, men det är sent och så småningom känner vi båda ett behov av att slå höet. Vi har gott om tid att hinna med den här veckan.
Onsdag – JP, svag vind tilltar med regn.
Jag vaknar, sätter ihop min delade bräda och äter frukost med Jonas. Vi väljer idag mellan Lomma och JP. Vinden ser bra ut. Även om Lomma är väl etablerad som en av de lokala heta spots vi brukar gå med JP. Det är naturskönt, grunt och platt kilometervis och få kiters åker dit.
Björn väntar på oss vid en stormarknad längs vägen. När vi närmar oss mötet spot Jag tror jag ser honom. – Nej, det kan inte vara han, säger Jonas. – Björn har inget skägg. Men Björn har skägg. För första gången någonsin. Är det för att fullborda Ruben Lenten-looken? Jag menar, det är kusligt. Han bär till och med LEN10-kepsen och t-shirten. Jag antar att han hoppas kunna skriva autografer på stranden.
Drakar cruisar redan längs stranden när vi anländer till JP. Vinden känns stark men när vi går över ängen och kommer närmare vattnet är vi inte så säkra. Jag trodde det var en 10m dag. Jag ser 12 m och till och med 13.5 m drakar på himlen. Ah, jag fick min 12m Krypto i påsen. Borde bli bra.
Vattnet är fint och platt. Lite längre ut är det små vågor som rullar in. Det är kul att blanda ihop det mellan flatorna och vågorna, men vinden är inte riktigt där. Jag gör fortfarande det bästa av det med öglor, handdrag och en railey när vindbyar tillåter det.
Efter en paus med lunch beger vi oss ut igen. Vinden börjar gradvis tillta till en ganska fin nivå, men ett regn har kommit. Regnet börjar ta sig till en inte så trevlig nivå. Men strunt i, jag har det bra i vattnet. Jag tycker bara lite synd om Björn och Jonas som har kommit in och nu är åskådare på stranden.
Efter några timmar ger jag också upp. Det känns som att vinden släpper igen, regnet har upphört och allt jag gör slutar i en krasch. Vi packar ihop och åker hem. Björn går till snabbköpet för att äta middag åt oss. Jag kan beställa min älskade Hoovers/dammsugare till efterrätt. Vi har inte dessa i Storbritannien och det är min favorit. Att njuta av en dammsugare och en whisky efter middagen på Jonas inglasade balkong är en njutning. En absolut njutning.
Torsdag – Ingen vind att se
Vindriktningen har skiftat från väst till öst. Ska vi hitta vind någonstans idag så blir det runt Nybrostrand. Det vackra och kalla spot vi besökte 2014. Eller 2015? Jag kommer inte ihåg, och det spelar ingen roll. Jag minns det som ett avskilt och naturskönt spot med mycket kallt vatten.
Jag har inte fel. När vi anländer blir jag häpen över skönheten på denna strand. Det här är mitt bästa val av naturliga miljöer i världen. Sandstränder med sanddyner och ängar, bredvid krokiga tallar. När andra drömmer om tropiska stränder med palmer så drömmer jag om detta. Faktiskt fick Atlantkusten i Nordamerika detta också. Cape Hatteras, Hamptons. Allt är bra. Jag vill åka dit och äta skaldjur och kitesurfa.
Men tillbaka till Nybrostrand. Det är ingen vind här idag. Jag bryr mig inte riktigt. Jag är glad över att bara vara på en vacker strand med vänner. Men Björn ger det ett försök. Det varar inte länge. Vi plockar upp hans fallna drake på stranden när han driver in till stranden några 100 meter medvind.
Efter en promenad längs stranden och ett snabbt magert dopp i det kalla vattnet tar vi en glass på den närliggande campingen och beger oss hemåt.
Fredag. Det kan vara vind, men det kommer sent.
Vi åker till Falsterbo på vår tredje dag. Solen skiner och himlen är lovande blå med knappt några moln. Det ska tydligen vara vind på eftermiddagen, men vi ger oss ut tidigt för att dra nytta av det fina vädret. Vi kör ända ut till Skanörs småbåtshamn.
Det här lite hetaspot är så bra som svensk sommar blir. Den har sandstranden, de pittoreska små strandhydorna, båtarna, det eleganta, restaurangerna bredvid varandra. Här finns något för alla. Enastående människor tittar på.
Stekt sill till lunch och en fika från vår vanliga kaffekille och hans mobila fik är det vi gör. Varje år i stort sett. Det är så traditioner skapas, upprätthålls och minns. Minnen måste kureras genom traditioner eller perioder som är täta av ögonblick. Detta är minnen i vardande.
Efter lunch tar vi en kort bilresa till Falsterbo strand. Mindre utvecklad, men populär bland strandbesökare ändå. Stranden är ganska liten här men precis tillräckligt för att lansera drakar om du kliver ut en bit i vattnet. Kitesurfing har en utsedd remsa av stranden, vilket är vettigt under dessa hektiska dagar på året.
Vi är fortfarande tidiga och de enda drakarna ute är några elever som delar en drake för att träna kroppsdragning och två foilers som snabbt dyker upp långt ute på havet, håller sig lite nära stranden och försvinner sedan lika fort som de kommer. Marken du kan täcka på en folie är fantastisk men den lockar mig inte tillräckligt för att ännu prova den. Kanske när jag är för gammal för att ta hand om adrenalin och mina leder inte tar emot hopp från hopp längre.
Det känns definitivt som att det tar fart, och även om det som mest är på gränsen så pumpar vi upp våra drakar och vadar ut i vattnet. Jonas har en stor bräda och Björn har en 14m Nitro, så de går faktiskt inte så illa. Jag å andra sidan sitter fast nära stranden med min 12m Krypto. Varje försök att rida slutar med att tappa mark och en walk of shame så jag ger snabbt upp och underhåller mig själv med loopar och hantera pass utan brädan.
Till slut landar jag draken. Björn kommer också in och erbjuder mig sin drake. Det går faktiskt att göra nu, om än fortfarande på gränsen och 14m Nitro är trög och tillåter mig inte att göra så mycket annat än darkslides, handdrag kiteloops och liknande.
Jag lämnar tillbaka draken till Björn som ger sig ut på ett nytt pass och tar Jonas 12m istället. Jag känner hur vinden tilltar ännu mer. Det här känns faktiskt lovande. Med 12 meter och lite mer vind är det en mycket roligare upplevelse. Nu kan jag satsa på de vanliga tricken i väskan, och det är kul att göra dem med Nitro 3 som jag vanligtvis inte åker på. Jonas har av misstag ställt in den på 45cm stånglängden men det är faktiskt inte så illa.
Jag har det jättekul men det är redan kväll och jag har en känsla av att killarna vill avsluta och åka hem. Jag kastar in några sista hopp och kommer in till land med ett stort leende på läpparna. Vi beställer pizza på vägen tillbaka och jag får se centrala Svedala när vi hämtar dem. Det finns egentligen inte mycket att se mer än de lokala ungdomarna som hänger i grupp på sina cyklar. Jag är glad att se att vi är i en på något sätt oskyldig del av världen där cyklar fortfarande är livskraftiga. Jag trodde att e-skotrar var det enda barn brydde sig om nuförtiden. Medan vi väntar på pizzorna går jag in i hörnbutiken och köper lite dessert. Kvällen är ordnad.
Vinden som kom i kväll spås hålla i sig nästa dag. Vi avslutar middagen och det dröjer inte länge innan vi ligger i säng, förberedda för en tidig start på lördag.
lördag. Mer feelgoodness.
Vi vaknar så tidigt som en feelgood-semester tillåter. Vinden ska stå kvar hela dagen men vi ska träffa Myran i Malmö för middag senare. Efter en frukost för mästare bestående av kaffe, två kokta ägg och en smörgås packar vi bilen och beger oss tillbaka till Falsterbo.
Jag älskar promenaden till stranden från parkeringen. Det är en av dem som passerar genom en liten sträcka av tallar, fortsätter genom en uppsättning sanddyner för att äntligen komma fram till stranden. Jag har upplevt det i tuscany också och du vet redan hur mycket jag älskar den här typen av landskap.
Två stora drakar är redan på vattnet. Det känns lite lätt för våra 12 m drakar men det är ingen skada att rigga upp och ge det en chans. Dels är solen ute och det är en vacker morgon. Hink- och spadebrigaden har inte dykt upp än och vi fick stranden ganska för oss själva.
Vi gav oss iväg, en efter en. De Nitro är definitivt en bättre lättvinddrake än min Krypto men det är precis tillräckligt med vind för att ha lite kul utan att behöva tappa mark. Jag vandrar hela vägen upp mot vinden till en helt tom spot del från ett äldre par som solar på den lilla sandstranden. De blir min publik när jag passar på att öva några avkrokade hopp i det grunda och relativt platta vattnet.
Det finns en viss charm med lätta vindpass och eftersom jag inte är en särskilt extrem ryttare har jag stor uppskattning för dem. Svag vind gör att jag kan loopa, haka av, landa blind och göra andra mer tekniska trick som är för läskiga för att prova i starkare vind.
Jag tror att klockan är runt 2:XNUMX när jag tar mig tillbaka till vår lansering spot. Jonas har redan landat och vinden lägger sig så smått. Bra tid att sluta. Det var ett riktigt bra pass. Jag gillar Krypto mycket, men det är min största drake och det är inte en lätt vinddrake så jag är inte säker på om jag ska ersätta den med något lättare och kraftfullare för att få mig att gå i intervallet 12 knop. Med Krypton behöver jag förmodligen 14 knop för att ha kul. Konstanten quiver utmaning.
En Malmöklassiker
På kvällen tar vi tåget in till Malmö och träffar Myran för en indisk middag på Möllan. Som vi alltid gör. Det är gud att komma ikapp. Myran är nu tvåbarnspappa och tillbringar sin tid med att arbeta hemifrån samtidigt som han uppfostrar två små barn. Säkert ingen lätt uppgift. Vi går den korta biten till Far i hatten. Utkastaren frågar vad Björn har i sin plastpåse. En våtdräkt var nog inte svaret hon förväntade sig. Björn glömde den på stranden tidigare men Myran som bor i närheten var vänlig nog att ta med den in till stan.
Kundkretsen har definitivt förändrats lite sedan sist vi var här, visserligen år sedan. Denna klassiska, vänsterorienterade bohemiska joint var förr en fantastisk utställning för excentrisk hipstermode. Ikväll ser det ganska tråkigt ut. Normcore i bästa fall. Ett par öl i och vi är klara. Lusten att dricka är inte riktigt där. Öl är ingen festdryck men jag tror inte att någon tror att shots hade varit ett bättre alternativ heller.
Vi tar tåget tillbaka till Svedala och slutar med att vi sitter i ett mörkt vardagsrum och pratar ärligt om relationer istället. Det här är skit på terapeutnivå utan den höga prislappen.
söndag. Vindstilla. spelar ingen roll.
Det är resedag. Hemkomstdag. Det är ingen vind men jag tror att vi alla är nöjda med vad vi fick i år. Det har varit föryngrande. Vi spenderar dagen vid utomhuspoolen med Jonas barn. Jag försöker inspirera dem att bli framtida akrobater genom att testa mina gamla capoeirakunskaper på gräset. Det verkar fungera.
Vi går tillbaka hem och packar våra grejer på gräset utanför huset. Jag märker en liten spricka i mitt hittills enastående välpresterande Re Solve split kiteboard. Jag hoppas att det inte kommer att utvecklas till något allvarligt men oddsen är inte på min sida. Håller tummarna och jag antar att jag kommer att få reda på det på min nästa draktur.
Tillbaka vid perrongen som utgör Svedala tågstation. Jag tar farväl av pojkarna. Detta går in i böckerna som ett av de bästa Feelgood-läger jag har haft.